substantiv ~en ~er
brän·sle|cell·en●anordning för direkt omvandling av kemisk energi till elektrisk
med kontinuerlig tillförsel av bränsle; om ett galvaniskt element
tekn.JFRcohyponymbatteri 1
att använda bränsleceller och solenergi är miljövänligtsedan 1950-taletefter eng. fuel cell med samma betydelse