Svensk ordbok 2009, webbversion

brä´sch substantiv ~en ~er bräsch·en●åstad­kommen öppning i försvars­linje eller befästning som möjlig­gör stormning mil.tid.danskarna lyckades slå en bräsch i stads­muren○äv. bildligtöppning en bräsch i buskageten bräsch i det nästan kompakta moln­täcketen bräsch (i ngt)gå i bräschen för ngtaktivt verka för ngtsom initiativtagare el. försvarare​ han gick tidigt i bräschen för att rädda pilgrims­falkarna sedan 1628av fra. brèche med samma betydelse; till ty. brechen ’bryta’; jfr 1bräcka