Svensk ordbok 2009, webbversion
brå
`
kmakare
substantiv
~n
äv. vard.
bråkmakarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
bråkmakarna
bråk|mak·ar·en
●
person som (ofta) startar bråk
psykol.
yrk.
JFR
cohyponym
bråkstake
cohyponym
buse
de båda bråkmakarna fick lämna restaurangen
sedan 1865
substantiv ~n äv. vard. bråkmakarn, plur. ~, best. plur. bråkmakarna
bråk|mak·ar·en●person som (ofta) startar bråk
psykol.yrk.JFRcohyponymbråkstakecohyponymbuse
de båda bråkmakarna fick lämna restaurangensedan 1865