Svensk ordbok 2009, webbversion
brå
`
kstake
substantiv
~n bråkstakar
bråk|stak·en
●
person som (ofta) startar lättare bråk
psykol.
yrk.
JFR
cohyponym
bråkmakare
läraren ville ha ett samtal med de båda bråkstakarnas föräldrar
sedan 1892