verb bråddes bråtts, pres. brås
●ha medfödd likhet med
viss besläktad person
släkt.hon är mycket vacker ― i det avseendet brås hon på sin morbrås på ngnsedan 1747jfr fornsv. bradhe ’bråddes’, ombildn. av äldre bra, pret. av breghþa ’kasta; svänga’; jfr bragd, braxen, förebrå, helbrägda, påbrå