Svensk ordbok 2009, webbversion

bröd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bröd·et●ett grund­läggande livs­medel som fram­ställs av mjöl från säd o.d., vanligen till­sammans med jäst; vanligen föga sötat kokk.formbrödknäckebrödrågbrödtunnbrödhårt brödmjukt brödvitt brödrostat brödhem­bakat brödny­bakat brödfärskt brödfyra skivor bröd○äv. om en­staka limpa el. kaka el. skiva bröden smörgås­tårta gjord på vitt bröd○äv. bildligtuppe­hälle ngt högt.JFRcohyponymbrödföda levebrödvårt dagliga brödtjäna sitt bröd○äv. om sötare bröd, kaka e.d. till kaffekaffebrödsmåbrödwienerbrödbröd och skådespel materiella för­måner och under­hållningofta (förr) för att behålla makten​ kritikerna tyckte att regeringen och dess stöd­partier ut­lovade bröd och skåde­spel åt folket den enes död, den andres brödse2död ge/bjuda bagarbarn brödsebagarbarn (leva) på vatten och brödsevatten 1 ta brödet ur munnen på ngnberöva ngn leve­brödet​ struktur­omvandlingen tog brödet ur munnen på många an­ställda sedan slutet av 1200-talet; 1526 i bildlig bemärkelseWestgöta-Lagenfornsv. bröþ; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’ngt jäst’; besl. med 2brygga