Svensk ordbok 2009, webbversion
bröl
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
bröl·et
●
kraftigt, brummande ljud med låg tonhöjd
särsk. från större, brunstigt djur
jordbr.
JFR
cohyponym
vrål
hjortens bröl skrämde dem nästan från vettet
sedan 1895
till
bröla
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bröl·et●kraftigt, brummande ljud med låg tonhöjd
särsk. från större, brunstigt djur
jordbr.JFRcohyponymvrål
hjortens bröl skrämde dem nästan från vettetsedan 1895till bröla