Svensk ordbok 2009, webbversion

bröst substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bröst·et1främre övre delen av bålen och om­rådet innan­för; särsk. hos människa; ibl. (i fråga om män) med viss erotisk bi­betydelse med.JFRcohyponymbarmcohyponym2bringacohyponymbyst 2 han kände ett tryck över bröstethon har svårt att röra sig på grund av smärtor i bröstetgrabbar med hår på bröstet○äv. om mot­svarande del på klädes­plagg e.d.skjortbröst○äv. om liknande del av före­målmasugnsbröst○äv. bildligthem­vist för (ädlare) känslor JFRcohyponymmage 1 mod i bröstetom du har något hjärta i bröstet så hjälper du henneen sten faller från ngns bröstsesten slå sig för bröstet1vara (över­drivet) belåten med sig själv​ med så höga turistsiffror kan kommunens an­svariga slå sig för bröstet 2visa öd­mjukheturspr. bibl.​ han föll på knä, slog sig för bröstet och gjorde kors­tecknet sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. bryst; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. 2ett­dera av två större, fett­rika, rundade ut­skott på övre delen av fram­sidan av kvinnans bål som inne­håller mjölk­körtlarna och an­vänds vid amning anat.JFRcohyponymbyst 2 bröstcancerhängbrösthon gav bebisen bröstetden lille låg vid sin moders bröst○ofta med ton­vikt på erotiken herr­tidning med bilder på tjejer med nakna bröstsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Bort, längtande vekhet, ur sotiga bröst, vik, bekymmer, ur snöhöljda bo!Dan Andersson, Helgdagskväll i timmerkojan (i Kolvaktarens visor, 1915)