Svensk ordbok 2009, webbversion

bröt sebryta
bröt substantiv ~en ~ar bröt·en●fast­låst timmeranhopning vid flottning histor.skogsbr.JFRcohyponym1bråte brötbildningtimmerbrötsedan 1886jfr run- och fornsv. bröt, eg. ’brytande (i skogs­mark); väg’; till bryta; jfr 1bråte