Svensk ordbok 2009, webbversion

brak substantiv ~et brak·et●kraftigt ljud som liknar ljudet av ned­fallande träd NollJFRcohyponymskräll 1cohyponym1krasch stolen gick sönder med ett brak när hon satte sig på den○äv. bildligtkraftig effekt eller över­väldigande resultat brakmiddagbraksuccéNN slog i­genom med dunder och brak när han gjorde mål som in­hoppare i SM-finalensedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. brak ’brytning, brott’; till braka