Svensk ordbok 2009, webbversion
bran`dtal
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
brand|tal·et●tal som är avsett att egga till handling
av ngt slag
pol.tid.LO-chefen höll ett brandtal mot den borgerliga regeringenett brandtal (för/mot/om ngn/ngt)sedan 1896