Svensk ordbok 2009, webbversion

bran`dvakt substantiv ~en ~er brand|­vakt·en●vakt(personal) som ska säkra att brand inte upp­står t.ex. vid teater­föreställning admin.samh.yrk.JFRcohyponymeldvakt ○äv. (förr) om borgare e.d. som turades om med så­dan vakt­hållning över en hel stadJFRcohyponymtornväktare gå brandvaktvandra om­kring utan att få hus­rum för nattenngt åld.​ alla hotell var full­bokade och han tvingades där­för gå brand­vakt sedan 1872