Svensk ordbok 2009, webbversion

bra`sa substantiv ~n brasor bras·an●mindre, upp­gjord eld av­sedd att värma och skapa stämning; vanligen i öppen spis e.d. men äv. i det fria tid.JFRcohyponymfyr 2 majbrasastockvedsbrasatända en brasagöra upp en brasaen munter brasa brann i spisenhon lade mer ved i brasan○äv. om material (ved) som är av­sett att bilda brasadet låg en färdig brasa av björk­ved och väntade i spisen○ibl. bildligt i ut­tryck för häftig debatt, agitation o.d.tidningen lade mer bränsle på den anti­amerikanska brasansedan 1681svenskt ord; till sv. dial. brasa ’spraka, brinna’; av ljud­härmande urspr.