substantiv,
best. f. ~, plur. braxnar, n-genus
braxn·ar●en ätlig karpfisk med hög rygg, platt kropp och lång analfena
förekommande i sött el. bräckt vatten
zool.sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. braxn; gemens. germ. ord, trol. bildat till ett verb med bet. ’glimta; glänsa’; besl. med brås; jfr brosme