[brej´k]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
break·et1vinst av ett tennisgame trots att motståndaren har fördelen att serva
sport.tid.SYN.synonymservegenombrott
dubbelbreakfå ett breaksedan 1970-taletav eng. break ’(genom)brott’; ’break’, till break ’bryta’; jfr 1bräcka
2kort oackompanjerat instrumentsolo
på viss plats i ett jazzstycke
musiksedan 1948