Svensk ordbok 2009, webbversion

breccia [brek´s-] substantiv ~n breccior brecci·antyp av berg­art som inne­håller skarp­kantiga mineral- och bergartsfragment geol.brecciamarmoreruptivbrecciasedan 1818av ita. breccia med samma betydelse, eg. ’brott’; jfr 1bräcka