Svensk ordbok 2009, webbversion

brick`a substantiv ~n brickor brick·an1bärbar skiva som begränsas av en låg kant främst anv. vid servering o.d. men äv. bl.a. i medicinska samman­hang; vanligen av trä el. metall hush.spel.kaffebrickaserveringsbrickasilverbrickakyparen kom in med en fullastad brickasköterskan höll fram brickan med kirurgiska instrument○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att ngt sker bekvämt e.d.lösningen på problemet serverades honom på en bricka○spec. äv. om en skivliknande behållare med fack där spelare lägger sina kort efter en av­slutad spel­omgång i tävlings­bridge○äv. om spel­omgång i tävlings­bridge där samma giv spelas vid alla bordde gick hem i 6 sang vilket gav topp på brickansedan ca 1670av lågty. bricke med samma betydelse, eg. ’ngt av­brutet’; besl. med 1bräcka 2liten skiva med hål, för tekniskt bruk särsk. som under- el. mellan­lägg under mutter, skruv­huvud m.m.; ofta rund och av metall; för erhållande av god anliggnings­yta el. för isolering tekn.isoleringsbricka○äv. om liten fyr­kantig an­ordning av trä e.d. med hål i hörnen, för vävning av bandhistor.brickvävsedan 17973liten (metall)skiva att bäras i identifierande syfte t.ex. i en kedja kring halsen samh.dödsbrickaidentitetsbrickapolisbricka○äv. om liknande före­mål som visar tur­ordningköbrickanummerbricka○äv. om skivliknande spel­pjäsbingobrickadominobrickaspelbricka○äv. bildligt om ngt vars intressen helt under­ordnas vissa an­dra (förment högre) intressenlandet blev en bricka i stor­makternas cyniska spelsedan 1748