verb ~de ~t
brilj·er·ar●utmärka sig genom att tydligt visa sin skicklighet
komm.JFRcohyponymglänsa
hon tyckte om att briljera med nya uttryckbrassarna briljerade med klacksparkar och bicykletasbriljera (med ngt/att+V)sedan 1733av fra. briller ’lysa; briljera’; jfr 2briljant
Subst.:vbid1-125343briljerande