Svensk ordbok 2009, webbversion
brill
`
or
substantiv
,
plur.
brill·or
●
glasögon
vard.
kläd.
hans brillor hängde alltid längst ut på nästippen
sedan 1664
via lågty. av ita.
barelle
’glasögon’; av lat.
beryll
´
us
’beryll; kristall’; jfr
beryll
,
2
briljant
substantiv,
plur.
brill·or●glasögon
vard.kläd.hans brillor hängde alltid längst ut på nästippensedan 1664via lågty. av ita. barelle ’glasögon’; av lat. beryll´us ’beryll; kristall’; jfr beryll, 2briljant