substantiv ~en
brist·nings|gräns·en●ofta best. f.
gräns för belastning eller påfrestning bortanför vilken ngt brister
tekn.linan spändes till bristningsgränsen○ofta bildligt, spec. som överdriftlokalen var fylld till bristningsgränsen○spec. äv. i uttryck för psykisk belastningallas nerver var på bristningsgränsende har arbetat dag och natt och är nära bristningsgränsen(på/till) bristningsgränsen (för ngn/ngt)sedan 1922