Svensk ordbok 2009, webbversion

bro substantiv ~n ~ar bro·ar●längre, över under­laget upp­höjd konstruktion som leder trafik över lägre belägna hinder särsk. över vatten­drag, men äv. över väg, järn­väg, sänka m.m. tekn.trafik.JFRcohyponymakveduktcohyponymviadukt brospanngångbrohängbrojärnvägsbropontonbrosvängbroslå en bro över flodenmed båt under Stock­holms broarden nya bron över Öre­sundfienden har sprängt alla broaren bro med 250 m spänn­vidd och 45 m segel­fri höjd○äv. om brygga el. kajskeppsbro○äv. bildligtförenings­länk vi måste bygga broar mellan våra folkde vill riva alla broar till sitt förflutnaen bro (över ngt), en bro (mellan ngra)sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Höreda, Smålandvanligen runformer bru, bro, fornsv. bro, urspr. ’väg(bank) byggd av stockar, sten e.d.’; nära besl. med 1brygga