Svensk ordbok 2009, webbversion
brodd
[bråd´]
substantiv ~en ~ar
brodd·en1spetsigt metallbeslag som fästs under skodon (eller käpp) för att ge fäste vid halka
kläd.JFRcohyponymdubbcohyponym2pigg
isbroddnitbroddsparkbroddsedan 1479Skrå-Ordningarfornsv. brodder ’pigg; spets’; gemens. germ. ord, besl. med brädd; jfr brodera
2knappast plur.
nyss uppkommen säd
jordbr.rågbroddsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillor3knappast plur.; vanligen i sammansättn.
(typ av) välluktande gräs
som ibl. används som brännvinskrydda
bot.JFRcohyponymåbrodd
hässlebroddmyskbroddvårbroddsedan 1894