Svensk ordbok 2009, webbversion

bro`der se äv. brorbror substantiv brodern bröder [brö´d-] ●syskon av manligt kön yrk.JFRcohyponymsyster 1 broderskärlekhans äldre broder var ute på åkernden yngste av de tre brödernaman kan knappast tro att Jesper och Petrus är bröder för de är väldigt o­lika○äv. om ngn som står viss annan person nära på grund av känslomässiga band el. gemensamma intressenbroderfolkbroderpartitrosbrodervåra finska brödervi är barndoms­vänner, nästan som bröder○spec.med­lem av starkt samman­hållen, sluten grupp särsk. ordens­sällskap el. kloster dominikanerbroderklosterbroderordensbroderbroder Jakob○spec. äv. som hälsnings­ord i brevvanligen i den längre formen Bäste broder!Broder! Skulle du kunna ...ngns broder, broder till ngn, ngra är brödersedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform bruþrum (dat.), vanligen övrig runform bruþur (ack.), fornsv. broþir, bror; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. fra´ter, fra. frère ’broder’ En hungrande människa mindre betyder en broder mer.Stig Dagerman, Jorden kan du inte göra om (1954)