Svensk ordbok 2009, webbversion

bro`kig adjektiv ~t brok·ig●samman­satt av sins­emellan o­likartade färger om yta, material etc. admin.färg.JFRcohyponymfärggranncohyponymkalejdoskopiskcohyponymspräcklig rödbrokigsvartbrokigbrokig sand­stensmå­flickor i brokiga kappor○ofta bildligtblandad, o­enhetlig en brokig samling människorhon har en brokig, kosmopolitisk bak­grundderas hem är en brokig blandning av gammalt och nyttsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. brokoter; jfr sv. dial. brok ’mörk fläck; brokigt djur’