Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en brorsöner
bror|son·en●son till viss persons bror
yrk.JFRcohyponymnevö
han är brorson till NNngns brorson, brorson till ngnsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Remmene, Västergötlandrunform bruþursun, fornsv. brodhor son