Svensk ordbok 2009, webbversion

brottas [bråt`-] verb brottades brottats brott·as●kämpa genom att försöka dra, trycka eller kasta ner mot­ståndare men utan att slå sport.JFRcohyponymbrottacohyponymboxas NN brottades med en bjässe på 95 kg○äv. bildligt, särsk. för att ut­trycka att ngt är (fysiskt el. psykiskt) an­strängandepolisen brottades med personal­problemen grubblande yngling som brottades med existentiella frågorbrottas (med/mot ngn), brottas (med ngt)sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. brutas, brotas; besl. med bryta Subst.:vbid1-125890brottande, brottning