[bråt`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
brott|mål·et●rättegångsmål som rör ansvar för brott
jur.tid.JFRcohyponymcivilmålcohyponymtvistemål
brottmålsadvokatbrottmålsdomarehan blev instämd som svarande i ett brottmålsedan 1526Svensk ordbok 2009, webbversion