Svensk ordbok 2009, webbversion

brottsplats [bråt`s-] substantiv ~en ~er brotts|­plats·enplats där ett brott begåtts särsk. mord, rån el. stöld jur.rum.brottsplatsundersökningett fler­tal o­lika finger­avtryck säkrades på brottsplatsensedan 1950