Svensk ordbok 2009, webbversion
brottsplats
[
bråt
`
s-
]
substantiv
~en ~er
brotts|plats·en
●
plats där ett brott begåtts
särsk. mord, rån el. stöld
jur.
rum.
brottsplatsundersökning
ett flertal olika fingeravtryck säkrades på brottsplatsen
sedan 1950