Svensk ordbok 2009, webbversion

brud substantiv ~en ~ar brud·en1kvinna under den dag hon gifter sig el. ev. ngt längre tid yrk.brudbukettbrudklänningkyrkbrudpingstbrudbrud­gummen kysste brudenhon stod brud på själva midsommar­dagen○ibl. bildligt i kristna samman­hang om (kvinnlig) person el. om kristen församling som känner sig om­fattad av Kristi kärlekbrudmystikKristi brudsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bruþ; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. 2ung flicka eller kvinna vard.; ibl. ngt ned­sätt.sociol.yrk.pangbrudraggarbrudhan var trött på kompisarnas ständiga snack om bilar och brudarsedan 1954