substantiv ~men ~mar
brud|gumm·en●man under den dag han gifter sig
el. ev. ngt längre tid
släkt.yrk.brudgummen bar frack med stärkbröstbrudgummen kysste sin brudsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. bruþgumi; till isl. gumi ’man’, identiskt med lat. hom´o ’man’; jfr gumma