Svensk ordbok 2009, webbversion

bruk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bruk·et1faktisk (regel­bunden eller fort­löpande) an­vändning för praktiskt syfte av hjälp­medel, redskap, natur­resurs m.m. NollJFRcohyponymanvändning inomhusbrukvardagsbrukprivat brukdagligt brukden nya maskinen är klar att tas i brukvatten­hjulet kom i all­mänt bruk under medel­tidenefter 50 år togs far­tyget ur brukett fri­märke som var i bruk fram till 1900han behöll en viss del för eget bruksalvan är av­sedd för ut­värtes bruk○spec. om odling av jordi sammansättn. hälftenbrukjordbrukvårbruk○spec. äv. betr. vanemässig konsumtion av vissa (ofta skadliga) ämnenJFRcohyponymbruk 2 narkotikabruktobaksbrukbruket av brända och destillerade drycker○äv. försvagat om an­vändning i all­mänhetgöra bruk av sin kompetens○äv. betr. mer abstrakta tinggöra bruk av sin röst­rätthon har inte bruk för några goda råd(i) bruk, bruk (av ngt), (ha) bruk (för ngt)vid sina sinnens fulla brukpsykiskt helt frisk​ under­sökningen visade att han inte var vid sina sinnens fulla bruk när han ut­förde dådet sedan 1639av lågty. bruk med samma betydelse; jfr bruka 2all­mänt ut­brett sätt att bete sig på visst om­råde etc.; vanligen spontant upp­kommet in­om viss större el. mindre grupp sociol.JFRcohyponympraxiscohyponymkutymcohyponymsedcohyponymvana seder och brukdet är skick och bruk här att alla hälsar på var­andradet gamla bruket att sätta föräldrarna på undan­tagbruket (att+V)sedan 15263större industriell an­läggning för förädling av rå­vara särsk. järn, trä el. glas; ibl. förr med familjeliknande förhållanden mellan ägare och an­ställda arb.brukssamhälleglasbrukjärnbrukstyckebrukfort­farande bor de flesta i hus som byggts av bruketdet gamla bruket fick läggas ner på 1960-taletsedan 15864knappast plur. mur­bruk tekn.mera bruk i baljan, boys!sedan 1690