Svensk ordbok 2009, webbversion

brus substantiv ~et brus·et1starkt, mer eller mindre regel­bundet, ton­löst ljud som liknar ljudet från en fors tid.JFRcohyponymsuscohyponymsorl vingbrusvågbrusstormens brus i trädenvågornas brus mot strandenbruset från stora vingar○ibl. äv. om tonande ljudorgelbrusstor­stadens brussedan 1644till brusa 2radio­störning som i hög­talare upp­fattas som brusande eller väsande ljud och på tv-skärm som flimrande, vita prickar tekn.tid.kabelbrusmottagarbrusatmosfäriskt bruskosmiskt brus○äv. bildligtvärde­lös information vid informations­sökning etc. man måste noga precisera sök­villkoren, annars riskerar man att få mycket brussedan 19643kol­syrad läske­dryck ngt åld.kokk.tomtebrussedan 1914