Svensk ordbok 2009, webbversion

bru`sa verb ~de ~t brus·arge i­från sig ljud som liknar brus Nollsesebrus 1sebrus 2 det brusade i tall och granblodet brusade i ådrornapå av­stånd hördes forsen brusaäv. bildligtJFRcohyponymbrusa upp mot­stridiga känslor brusade in­om hennebrusasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. brusa; av lågty. brusen med samma betydelse; ljud­härmande Subst.:vbid1-126304brusande, vbid2-126304brusning; brus