Svensk ordbok 2009, webbversion

bry`na verb brynte brynt, pres. bryner bryn·er1hetta upp (fett) till ljus­brun färg kokk.○äv.hetta upp (livs­medel) i brynt fett tills det fått färg; vanligen med efter­följande stekning JFRcohyponymgrillacohyponymsteka 1cohyponym1bräcka 3 bryn kotletterna hastigt på båda sidor○äv., med avs. på person, genom sol­strålningungar med hud som solen har bryntbryna ngtsedan 1650till brun 2ge skarpare egg särsk. genom en sista fin­slipning tekn.JFRcohyponymslipa 2 han brynte kniven innan han gav sig på söndags­stekenbryna ngtsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. bryna; trol. till bryn i bet. ’skarp kant’ Subst.:vbid1-126450brynande, vbid2-126450bryning