Svensk ordbok 2009, webbversion

bry`ta verb bröt brutit bruten brutna, pres. bryter bryt·er1(genom kraftig böjning) få att spricka sönder i (två) delar mest med avs. på lång­smalt före­mål som består av el. inne­håller ngt hårt NollJFRcohyponymbrista 1cohyponymknäcka 1cohyponym2spricka bryta benetbryta förseglingenbryta brödetförbjudet att bryta kvistar○äv. försvagat med ton­vikt på den typiska rörelsenJFRcohyponymböja 1 han bröt bössan och tog ur patronerna○äv. med avs. på ordnings­följd e.d.bryta tur­ordningenen jäktad dam försökte bryta kön○ofta bildligt, spec. med avs. på förlopp, med ton­vikt på att ngt (till­fälligt el. slut­giltigt) upp­hör att finnas el. fungerabryta strömmenbryta tystnadenbryta fastanbryta en passningdomaren bröt matchenpå grund av tids­brist får vi bryta diskussionen härtrupperna bröt lägret i gryningen○spec. äv. med avs. på (abstrakt) förbindelse e.d.bryta de diplomatiska förbindelserna med grann­landethon har brutit med sina föräldrar○spec. äv. i tennisåstad­komma break (i) hon lyckades bryta (mot­ståndarens serve) vid ställningen 5–5bryta ngt (med ngn/ngt), bryta med ngn/ngtbrutet taksetak bryta en lans för ngn/ngtselans bryta isenseis bryta staven över ngn/ngtse1stav 1 bryta taffelnsetaffel 1 bryta udden av ngtseudd 1 sedan 600-taletrunsten, Stentoften, Blekinge (Danmarks Runeindskrifter)runformer bAriutiþ, bArutz (pres.), fornsv. bryta; gemens. germ. ord; trol. ljud­härmande lik­som braka, brista; jfr bort, brott, brottas, 1bråte, obrottslig 2ofta med partikel, särsk.loss, ner, sönder genom kraft­utveckling bringa till visst läge som fram­går av samman­hanget Nollhan bröt ner bråk­staken med ett nack­sving○äv.genom kraft­utveckling bringa till visst till­stånd han bröt loss stenen med spett○äv. med avs. på ngt upp­nått (direkt el. indirekt) resultatgenom kraft­utveckling åstad­komma bryta hål i murenbryta vägbryta malmbryta ny markbryta (ner/loss/sönder) ngn/ngtbryta armse1arm 1 sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagen3ofta med partikel, särsk.ner, sönder förstöra de samman­hållande egenskaperna hos viss före­teelse etc. och där­med vanligen äv. förstöra den som själv­ständig helhet NollJFRcohyponymkrossa 1 bryta sönder mekanismen○ofta bildligt, särsk. med avs. på person etc.bryta illusionenbryta mot­ståndetbryta (ner) ngns viljabryta (ner/sönder) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen4handla i direkt mot­sättning mot ngn all­män el. spec. överens­kommen regel e.d.; om person etc. jur.bryta mot lagenbryta mot förbudetbryta ett kontraktbryta ett av­tal○äv. med avs. på å­tagande e.d.hon bryter aldrig sitt löfte○äv. om handling e.d.förfarandet bryter mot valuta­förordningenbryta (mot) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen5störta samman under ut­veckling av kraft vanligen genom kollision med grund e.d.; om våg sjö.sjön bryter över revetbryta (över ngt)sedan 16446förändra (ljus­stråle) i fråga om riktning optik.sol­ljuset bröts i kristall­kronans prismorstarkt brytande linser○äv. med avs. på (den karakteristiska samman­sättningen hos) ljudhan var så upp­rörd att rösten bröts när han försökte talabryta ngtsedan ca 17457ofta perf. part. till­föra som av­vikande nyans till den aktuella färgen kokk.bryta det vita med lite gröntrött brutet i blått○äv. om färgendet röda bröt lite i blått○äv.till­föra som av­vikande smak det kan vara bra att bryta den salta smaken med lite ketchupbryta ngt med ngt, bryta (ngt) i ngtsedan 18508tala med främmande uttalsmönster betr. en­staka ljud el. (ofta) sats­melodi etc. språkvet.han bryter fort­farande lite, trots tjugo år i Sverigehon svarade på bruten engelskabryta (på ngt)sedan 1678Subst.:vbid1-126481brytande, brytning; brott (till 1, 4 + 5)