Svensk ordbok 2009, webbversion
bubb´el
substantiv bubblet
bubbl·et●vanligen i sammansättn.
ngt som bubblar
komm.tid.bubbelbad○spec. om mousserande vinnär gästerna kom fick de snittar och bubbel○äv. bildligtoavbrutet struntprat
JFRcohyponymbabbel
nu är jag trött på ditt bubbelbubbel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1847till 2bubbla