Svensk ordbok 2009, webbversion

buck`la substantiv ~n bucklor buckl·an1mindre, o­önskad in­buktning upp­kommen genom samman­stötning e.d.; särsk. i plåt trafik.JFRcohyponymbula bilen klarade sig från vurpan med bara ett par bucklor○äv. om skål­format el. mjukt rundat om­råde (som del av en yta)hårbucklasköldbucklaur­tavlans bucklasedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidav senlat. bucc´ula ’liten kind’, till lat. bucc´a ’upp­blåst kind’; trol. av ljud­symboliskt urspr. 2vas- eller bägarliknande tävlings­pris vanligen ganska stort och i metall med inskription vard.sport.JFRcohyponympokal 2 han pekade stolt på bucklorna i bok­hyllansedan 1934