substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bud|ord·et●ettdera av tio Guds bud
relig.JFRcohyponymbud 1
han hade brutit mot det sjunde budordet, ”Du skall icke stjäla”○äv. utvidgatnationalekonomins budordsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. buþorþ