Svensk ordbok 2009, webbversion

buff´el substantiv ~n bufflar buffl·ar●typ av kraftigt ox­djur med stora horn och mycket gles fäll i Afrika och Sydasien hållet som drag­djur el. för kött- och mjölk­produktion zool.buffelhjordbuffelhudvattenbuffel○äv. om amerikansk bisonbuffeln ut­rotades nästan av de vita○äv. bildligto­känslig och klumpig person hennes chef var en riktig buffelsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. böffel; via fra. av ita. bufalo med samma betydelse; till lat. bu´balus med samma betydelse; av grek. bou´balos ’antilop’, trol. till bou´s ’oxe’; jfr ko