Svensk ordbok 2009, webbversion

bu`la substantiv ~n bulor bul·an●liten, rund, hård, ömmande svullnad särsk. som resultat av slag el. stöt med.JFRcohyponymböld bulan i skallen värkte och hon mådde illa○äv. om ut­buktning på före­mål, ofta orsakad av tryck e.d. in­ifrånJFRcohyponymbuckla 1 vägbulahan fann en bula i svets­fogen vid tankens bassedan 1621trol. av lågty. bule med samma betydelse, urspr. ’ngt svällande’; jfr böld, 2bölja