Svensk ordbok 2009, webbversion

bull`ra verb ~de ~t bullr·aråstad­komma buller NollJFRcohyponymväsnascohyponymmullra maskinen bullrade för mycketåskan bullrade på av­ståndhennes mage bullradespec.tala (eller låta) med mörk och kraftig röst ”Var har du varit?” bullrade fadernhans bullrande skrattbullrasedan ca 1430Själens tröstfornsv. buldra; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-127688bullrande; buller