Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
bullr·ar●åstadkomma buller
NollJFRcohyponymväsnascohyponymmullra
maskinen bullrade för mycketåskan bullrade på avståndhennes mage bullrade○spec.tala (eller låta) med mörk och kraftig röst
”Var har du varit?” bullrade fadernhans bullrande skrattbullrasedan ca 1430Själens tröstfornsv. buldra; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-127688bullrande;
buller