verb ~de ~t
burk·ar1ofta perf. part.
lägga (mat) på burk
mindre brukl.kokk.JFRcohyponymkonservera 2
burkade champinjoner○äv. bildligtspela in
vard.en komediserie med burkade skrattburka ngtsedan 19452balansera med hjälp av sin kroppstyngd
ibl. genom att hänga utanför kanten; med avs. på (sidovagn på) motorcykel el. segeljolle
vard.sport.besättningen burkade rejält för att hålla jollen på rätt kölburkasedan 1970-taletSubst.:vbid1-127815burkande,
vbid2-127815burkning
2bur`ka
substantiv ~n burkor
burk·an●en heltäckande (muslimsk) kvinnodräkt
med nät el. galler för ögonen
kläd.JFRcohyponymniqab
burkan var obligatorisk under talibanregimen i Afghanistansedan 1996av hindi burqa med samma betydelse