Svensk ordbok 2009, webbversion

bu`rspråk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bur|­språk·et●liten, fönsterförsedd ut­byggnad på hus som prydnad; vanligen med in­vändig stå­höjd och fritt ut­skjutande från fasaden arkit.JFRcohyponymkarnap hus från sekel­skiftet med burspråk och snirkliga tornsedan 1409kungörelse utfärdad av prästen vid helgeandshuset i Stockholm Hemming Holmstensson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. bursprak; av lågty. bursprake med samma betydelse, eg. ’borgerskapets samman­träde eller sam­tal’, till bur ’borgare’ och sprake ’språk’; jfr språk