[-a´∫]
substantiv ~t [-a´∫et], plur. ~, best. plur. ~n [-a´∫en]
busk·ag·et●(tät) samling buskar
bot.JFRcohyponymhäck 1
ett snårigt buskagesyrenerna blommade utanför fönstret i täta buskagesedan 1658via lågty. av äldre fra. boscage med samma betydelse, till bois ’skog’; besl. med buske