substantiv ~en ~ar
buss·en1långsträckt, väggående motorfordon med sitt- och ståplatser för ett större antal passagerare
vanligen anv. för kollektivtrafik el. turistresor
trafik.JFRcohyponymbilcohyponym1tåg 2cohyponymspårvagncohyponymtrådbuss
bussbiljettbusshållplatsbusslinjematarbussturistbussta bussen till jobbetåk buss till Centralen och byt till spårvagn där○äv.busslinje
buss 40 går längs Avenyn○äv. om större privat- el. arbetsbil av liknande utseendeVolkswagenbussbokbussinspelningsbussskolbuss○äv. (i sammansättn.) om bussliknande tågrälsbusssedan 1874kortord för omnibus
2(hedervärd) soldat eller sjöman
åld.mil.sjö.yrk.sjöbusskonungen hälsade på några bussar före slagetsedan 1697av lågty. burs, buss ’kamrat; gosse’; av medeltidslat. bur´sa ’penningpung; (gemensam) kassa’; jfr 1börs
3bit tuggtobak
i lagom portionsstorlek
kokk.tuggbusshan lade in en ny busssedan 1745jfr no. buss ’avskuret stycke, stump’; av omdiskuterat urspr.; trol. besl. med bösta
2buss
adjektiv,
ingen böjning
●i vänskapligt förhållande
vard., ngt åld.admin.buss med ngn, ngra är busssedan ca 1680till 1buss 2