verb ~de ~t, imper. ibl. buss
buss·ar1transportera med buss
vanligen regelbundet och i visst syfte
samh.barnen bussades från gettona till integrerade skolorbussa ngn (till ngt)sedan 19662få (djur) att angripa
zool.JFRcohyponymhetsa 1
vakten bussade hundarna på dem○äv. i order riktad till hundbuss på honom, Fido!bussa ngn (på ngn)sedan 1773till sv. dial. buss ’genast; tvärt’; ljudhärmande; jfr 2puts
Subst.:vbid1-127966bussande,
bussning