Svensk ordbok 2009, webbversion

bu`svissla verb ~de ~t bus|­vissl·arvissla på ett skarpt och skärande sätt med läpparna el. med hjälp av två fingrar i munnen musikhan var tvungen att busvissla för att på­kalla upp­märksamhetbusvisslasedan 1965Subst.:vbid1-128026busvisslande, busvissling