substantiv ~en ~er
but·elj·en●flaska för (alkoholhaltig) dryck
vanligen av (färgat) glas; ofta med tonvikt på innehållet
kokk.helbuteljliterbuteljtombuteljölbuteljtvå buteljer whiskytappa vin på buteljen butelj (med ngt), en butelj (ngt)sedan ca 1680av fra. bouteille med samma betydelse; av medeltidslat. buttic´ula, diminutiv till butt´is ’fat; bytta’; jfr bytta