Svensk ordbok 2009, webbversion

bygg`a verb byggde byggt, pres. bygger bygg·er1ibl. med partikel, särsk.upp, utan större betydelse­skillnad fram­ställa (komplicerat före­mål) genom att foga samman delar främst med avs. på (del av) hus, men äv. far­tyg, for­don etc. NollJFRcohyponymkonstrueracohyponymmonteracohyponymuppföra 1 bygga ett husbygga en orgelbygga ett container­fartygbygga en plastmodell av ett flyg­planbygga med klossarstugan är byggd helt i trädet tog tio år att bygga upp staden i­gen efter krigetfåglarna bygger bo○äv. med avs. på större konstruktion el. an­läggningbygga en ny motor­vägbygga en ny stad i öknen○äv. i fråga om ut­ökning el. annan förändring (av ngt befintligt)ofta med partikel, särsk.på, till bygga om källarenbygga till huset på höjdenbygga på elden med kraftiga stubbarhan byggde upp sin kropp med hormonkonsumtion och skivstångsträning○äv. bildligtofta med partikel, särsk.in, upp skapa eller ut­veckla bygga en fredlig världbygga upp sin hälsadet är NN som har byggt upp hela verksamhetenman har byggt in vissa spärrar i systemetbygga (in/på/till/upp) ngt (med ngt)Rom byggdes inte på en dagsedag 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. byggia ’bebo; odla; bygga’; besl. med 1bo; jfr bod, bonde, bur 2an­vända som grund­val för ngn större abstrakt helhet NollJFRcohyponymbasera 1 resonemanget byggde på felaktiga förut­sättningarhans löften var inte mycket att bygga påbygga på ngtsedan 1526Subst.:byggande, byggning (till 1); bygge (till 1), byggnad (till 1), byggnation (till 1)