Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
bygg·en·skap·en●(sammanfattningen av all) produktion genom byggande
inom visst område; särsk. byggnader
samh.tid.JFRcohyponymbyggecohyponymbyggnationcohyponymbyggnad 2
byggenskapen avstannade nästan helt i början av 90-taletbyggenskap (av ngt)sedan 1709