Svensk ordbok 2009, webbversion

bygg`enskap substantiv ~en bygg·en·skap·en(samman­fattningen av all) produktion genom byggande in­om visst om­råde; särsk. byggnader samh.tid.JFRcohyponymbyggecohyponymbyggnationcohyponymbyggnad 2 byggenskapen av­stannade nästan helt i början av 90-taletbyggenskap (av ngt)sedan 1709